Delsträcka 1


Sträckansvarig: Leif Lundgren, mobil:  070-238 13 59, e-post: leif.lgren@gmail.com

Sträcka 1 är 10.9 km lång och sträcker sig från Forsbacka till Bruträsk väg 805.

Sevärdhet: 380 m från leden finns Silvgruvberget med ett gammalt gruvhål där den legendariske Dr Fritz Kautzki, geolog i Boliden, sökte efter malm ca 1915. 

Vandringsmannen, snidad i trä, finns nu vid starten i Forsbacka nere vid älven. Det är en gåva från Karl-Erik Johansson som gjort den.

 

Källa: artikel av Per André i Lilla Skelleftebladet nr 28, dec 1997.

Silver i Finnforsberget

   På 1830-talet hittades silver i Finnforsberget. Det var inte någon silverskatt som Finnforsrövarna lämnat efter sig. Nej, det var silvermalm man funnit och upptäckten väckte givetvis ljusa framtidsdrömmar i den fattiga trakten.

  Det var "inhysesmannen" C W Lindskog i Granfors nybygge och nybyggaren Nils Hansson i Loberget som hittade silvermalmen och de hade med hjälp av Olof Degerstedt nere i Degerbyn fått fyndigheten inmutad hos bergmästaren.

  Hur kunde en enkel inhysesman och en fattig nybyggare veta vad som var silvermalm? Jo, får man tro läkaren J Engström, som 1834 reste förbi Skellefteå, var malmletandet ingen ovanlig sysselsättning på trakten. Han skriver om "fantaster bland allmogen, som flocktals genomvandra de stora skogarne för att söka malmberg" och han såg dem i Skellefteå "stryka omkring, med bergkompass och släggor, i änglig täflan att komma först till ny malmanledning". Kanske hörde malmfinnarna Lindskog och Hansson till dessa "fantaster".

  Någon regelrätt gruvbrytning var givetvis omöjligt för dem att få igång även om de hade hjälp av en hemmansägare från storbyn nere vid kyrkan. En enkel undersökning var nog också svår att genomföra. Man måste skaffa sakunnig hjälp.

 

Nödår

  I hela Västerbotten rådde under hela 1830-talet missväxt och nöden var ofta svår. Undsättnings-spannmål utdelades visserligen av Kronan men all hjälp skulle återbetalas då tiderna blev bättre av de som så kunde.

  Stockholmsgrosshandlen C F Liljevalch ansåg att nödhjälpen i stället skulle ske genom att nya verksamheter startades på trakten så att folk genom eget arbete kunde få inkomster till sin försörjning. I Skellefteå anlade Liljevalch 1833 en terpentinfabrik där kåda från tall och gran förädlades till terpentin, harts och kimrök. Kådinsamlingen kunde utföras även av "barn, åldringar och till annat menföra personer" och gav dem inkomster. Lijevalch köpte också upp andra produkter från allmogen i Skellefteå, sålde spannmål och drev en omfattande handelsrörelse. Föreståndare för denna verksamhet i Skellefteå var Per Leonard Janse.

 

Janse köper

  De två som hittat "silverstrecket" i Finnforsberget vände sig till Janse, han hade kanske tidigare hjälpt dem. Och de lyckades i oktober 1835 sälja sina gruvandelar till honom för en stor mängd riksdaler. Men Janse var en försiktig herre och betalningen skulle ske först "så snart utrönt blifvit att malmen är god och lemnar en för Herr Janse nöjaktig afkastning".

  Janse köpte gruvandelarna privat, inte för Lijevalch räkning. Han torde själv haft tillräckligt kapital och hade säkert lämpliga affärsförbindelser för att få igång en gruvverksamhet. Ungefär samtidigt köpte han andelar i Moröns silvergruva inte långt från kyrkan.